En dag i Försvarsmaktens skor

När jag kliver på tåget och kommer in i kupén märker jag hur blickar vänds. På Skövde station, som vi precis lämnat bakom oss, var det ingen som reagerade men här på tåget lägger alla märke till det faktum att det står en soldat bland dem.

Jag gör mitt bästa för att verka obrydd och rättar till kragen ytterligare en gång. I bakhuvudet kan jag höra kompanichéfens uppmaning: “I uniform representerar ni inte längre endast er själva. När ni kommer ut på stan kommer folk att se Försvarsmakten i hur ni beter er, och i förlängningen speglas Sverige i era handlingar”. Ett tillräckligt stort ansvar för att göra en nervös inför resan. Trots mitt camouflage är jag långt ifrån anonym, ute bland folk räknas minsta vink och man blir medveten om varje rörelse man gör.

Den äldre mannen i fönsterplatsen mittemot ler menande när jag slår mig ner, han förstår. Men de frågor som brukar komma uteblir. Han förstod direkt att framför sig hade han en dödstrött soldat påväg hem på permission. Det är en känsla och ett tillstånd som han med största sannolikhet själv upplevt. Jag ler tillbaka och vår färd mot Göteborg fortgår i tystnad. Utan att vi pratade med varandra kunde jag och den okända mannen ta del av ett kollektivt minne som format livet för generationer av svenskar. Och även om nyfikenheten tydligt slet i honom lät han mig vara ifred. Han förstod och kände igen min trötthet, det skapade en gemenskap mellan oss främlingar som vi annars aldrig skulle haft.

Kollektiva minnen är fascinerande koncept. Samtidigt som de låter oss finna likar i ett hav av främlingar alienerar det oss från dem som som inte är införstådda i hemligheten. Detta blir tydligt i mötet med någon som inte delar samma erfarenheter. När jag hamnat i liknande situationer med någon som inte gjort lumpen saknas oftast förståelsen för att man inte alltid är sugen på, eller tillåten, att diskutera allt som den nyfikne vill veta. Det finns till och med en risk att man upplevs som kort och kall om man inte kan svara på alla frågor.

Jag vill påstå att de stora nedskärningarna av Försvarsmakten och att värnplikten avskaffades bidrog till att svenska soldater alienerats från samhället i stort. En klyfta skapades i allmänhetens förståelse för vad det innebär att vara soldat och vilken roll Försvarsmakten faktiskt spelar i samhället. Utan relation till organisationen blir mötet med en soldat ett främmande och ovanligt avbrott i vardagen. Det blir en anledning att vända blicken en extra gång.

Att försvarsmaktens personal rör sig runt om i landet och existerar bland folket de beskyddar borde inte vara konstigt. Alieneringen mellan den militära och civila befolkningen måste motverkas. Där kan den förståelse som kollektiva minnen skapar vara ett effektivt medel. Genom att undersöka vilka strukturer som möjliggör den starka känslan av gemenskap kan man också skapa verktyg för att påverka utvecklingen av ett starkt framtida totalförsvar. "

Av Anna L